28Februari
Sitter i soffan med en himla go känsla i kroppen ikväll. Har precis kommit hem från en rolig, intensiv, bra volleybollträning.
Räknade ut nu hur länge jag har spelat. Och fick det till hela 18 år. Volleybollen har alltid varit min trygga punkt.
När jag kraschade för 6 år sedan, fick jag lägga av med volleybollen. Jag hade inte orken. Mitt fokus var att fortsätta leva. Så all träning hamnade skymundan. Vilket gjorde att från 12 träningstimmar + match i veckan- till 0 träningstimmar ihop med medicinbiverkningar och problem med maten gjorde att jag gick upp fruktansvärt mycket i vikt.
Idag är jag fortfarande uppe i min höga vikt. Men har kommit tillbaka till seriöst volleybollspel. Har sedan i höstas spelat seriespel igen (division 2). Och det gör mig så glad!
Under de 6 år som sjukskriven har jag försökt spela lite för skojs skull, så har hållt i, men saknat seriespel och riktiga träningar. Och nu är jag tillbaka! Känns så himlans bra!
Dock känns det, det gör ont att jag inte är på samma nivå som jag har spelat. Har spelat i högre division, har varit riktigt bra på serve och mottag, framför allt har jag orkat hela träningar och fulla matcher. Vilket jag inte riktigt gör längre men, jag är på G tillbaka, snart orkar jag en hel full träning utan en extra lång vattenpaus. Det känns bra!
