5Augusti

För 2 dagar sedan fick vi säga hejdå till vår älskade Pixie. I 15 år fick vi äran att ha henne i vår familj, vi fick äran att kalla henne vår.
 Det blev hennes tur att flyga till Nangijala. Men det gör ont, saknaden är enorm. 

Tack för allt Pixie. Jag älskar dig.  💖

Jag minns den dagen vi hämtade dig, det var den lyckligaste dagen i mitt liv.  
Du har funnits för mig när jag har varit glad , slickat mina tårar när jag var ledsen. Du fanns för mig oavsett vad. 

Jag minns och tackar dig för alla minnen och fina stunder. Det var du och jag. 
Alla promenader,allt lekande, allt letande efter godis, när vi sov i sängen tillsammans, vallandet av familjen, skällandet när vi var för långsamma på att ta på oss, du älskade att gå i skogen. 

Hade vi inte haft dig, hade vi inte haft Candy,Leija och Signe som är rakt nedstigande led ifrån dig. Tack för att du gav oss dem. 

Jag saknar dig, jag hade velat ha mer tid, mer tid med dig. Men det var din tur. Jag älskar dig. 

Jag älskar och saknar dig. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. 💖

Jag har sån ångest över att jag slutade att gå ut och gå med dig. Jag slutade när jag kraschade psykiskt. Jag började skämmas över mig själv, min feghet tog överhanden, hade inte mod till att gå mina promenader med dig. Det gör ont. Jag saknar våra promenader.
Jag vet att jag inte ska må dåligt över det. Men det är svårt. Jag vet att du älskade mig ändå. 

Det sista året kunde du inte ligga och sova tillsammans med mig. Risken var för stor att du skulle hoppa ner för sängen och skada dig. Saknar våra stunder. 

Din livsgnista gjorde att vi fick ha dig i 15 år, du är vår lilla krutgumma. Glömmer dig aldrig.

Du fattas mig.
Jag älskar dig.💖