9Augusti
I måndags eftermiddag ringde mamma och sa att det var något med Candys öga, och att vi behövde åka in och kolla upp det. Så vi fick åka till veterinärakuten i Jönköping. Vi var där vid halv 6. Candy hade jätteont, kunde inte öppna ögat, det varade och hon låg bara och skakade. Det gjorde så ont i oss att se henne så och inte kunna göra mer än vad vi gjorde. Vi fick träffa veterinären halv 11 på kvällen. Hon kollade på Candy och konstaterade att det var utom hennes kompetens. Candy fick smärtstillande och antibiotika och vi skulle leta efter en ögonspecialist så snabbt som möjligt. Candy såg då fortfarande med det ögat.
Vi var hemma vid 1-halv 2 på natten. Candy hade fortfarande jätteont men de smärtstillande sprutorna hade hjälpt lite i alla fall.
Så i tisdags morse började mamma ringa runt och leta efter ögonspecialister, det finns inte många och typ överallt hade de gått på semester. Mamma hittade tillslut en specialist i Strömsholm (utanför Västerås så 27 mil dit). Så mamma och jag packade in hundarna i bilen och kopplade på vagnen som som tur var färdigpackad. Vi var uppe på eftermiddagen då fick vi väldigt snabbt träffa en veterinär. De tog trycket på ögat som var jättehögt. Ögonspecialisten hade slutat för dagen men svarade på samtalet ändå, det beslutades att hon skulle läggas in så skulle specialisten kolla henne direkt på onsdagmorgon.
På onsdagmorgonen ringde ögonspecialisten och sa att Candy nu var blind på det ögat, och att det var så pass skadat så för att Candy skulle må bra så fick de ta ut ögat. Så det fick de göra. Ett bra beslut.
Direkt efter operationen ringde specialisten och sa att allt gått bra och sa att vi kunde komma direkt.
Vi kom dit och fick träffa ögonspecialisten. Han är en riktigt kunnig och trevlig veterinär. Han har forskat och lett utbildningar inom ögon på djur. Han är även nominerad till att bli årets vetrinär.
Så vi kunde inte ha fått någon bättre. Candy var verkligen i trygga händer. Så fort Candy hade vaknat kom de in med henne till oss. Jag började gråta så fort jag såg henne, av glädje att det gått så bra. Hon är så stark min vackra tjej!
Vi satt länge och pratade med veterinären, fick svar på många frågor. Vi frågade om det var ärftligt med tanke på de andra hundarna vi har. Han sa att det absolut inte var ärftligt för då skulle hon ha fått det för länge sen.
Candy är snart 14 år. Hon hade fått glaukom (grön starr) och en inflammation bakom hornhinnan. Och det kommer väldigt plötsligt. Man blir blind på ett par timmar och trycket stiger snabbt. Detta är vanligare än vad man tror.
Vi kom hem igår, och Candy mår efter allt det här väldigt bra. Hon äter, dricker, springer och skäller på grannarna och viftar mycket på svansen. Skönt att se henne så pigg, ett tag var vi rädda att hon inte skulle klara sig.
Nosen är hundens primära sinne och sedan kommer hörseln därefter kommer synen. Så detta kommer inte påverka hennes livskvalitet. Nu tar det några veckor innan Candy vänjer sig med sin nya syn.
Vi är så glada och tacksamma över att Candy lever och mår bra. Och tacksamma över den hjälp hon fick uppe i Strömsholm.
Älskar dig så mycket Candy!
